Dagen efter!

Vernissagen är över – men utställningen fortsätter!
Redan när portarna slogs upp kl 12, så droppade det in en del gäster, och när väl dom var inne och hade fått sig var sitt glas att dricka så bara välde det in människor. Kändes nästan som om alla i gamla stan skulle på vår vernissage. Det forsade som ur en ketchupflaska! Det var alldeles fullt i lokalen och vi hann knappt ta hand om våra vänner och bekanta. Snabbt ut med mera tilltugg och glas! Blommor, chokladaskar, vinflaskor och lyckoönskningar och snart visade sig dom första röda prickarna på tavlor och keramik.
Värmen steg med volymen och sorlet i lokalen. Alla positiva omdömen, alla uppmuntrande ord, alla kramar och alla ni glada människor som kom och minglade en stund innan ni gav er ut i vinterkylan igen…ett stort TACK för att ni kom.
Vår utställning är kanon! Det känns som en bra samlingsutställning, bra blandning av olika konst. Olja, foto, stengods, collage, kroki och akvareller. Allt från ett kyligt vintrigt landskap till en varm härlig tekanna, det är bara att välja.
Vid fyratiden på eftermiddagen slog vi igen galleriet och man kunde för första gången sätta sig ner och pusta ut. Fötterna kändes som stora blyklumpar och jag var helt slut efter den här fantastiska dagen. Det kändes som ett stort crescendo! Efter alla förberedelser, målning, inramning och uppskruvade förväntningar kändes det precis som när luften försvinner ur en stor ballong och helt plötsligt är allting bara tyst och tomt.
Vi vandrade hemåt genom ett kylslaget Stockholm, andedräkten la sig som en hinna på glasögonen, jag kommer inte ihåg någonting runt omkring mig, mina tunga fötter bara gick och gick.
Idag är det dagen efter och träningsverken gjorde sig påmind så fort jag vaknade. Nu måste jag snabbt ladda om batterierna, utställningen håller på ända tills på fredag klockan 4.