Skördetiden är över!

Anitas stilleben, Monicas kålhuvuden och mina långsamheter kompletterade varandra! Nu är skördetiden över, det gått en vecka sedan vi tog ner tavlorna på galleriet. En ny utställning är över och den stora tomheten drabbade åter min kropp. Det är som om all luft bara drog ut genom näsa och mun, lungorna blir som ett stort vakuum.
Utställningen på galleri Citrullus i Stockholm blev bra och jag träffade många inspirerande, trevliga och intressanta människor. För första gången fick jag tillfälle och möjlighet att berätta om mina tavlor. Berättarkvällen på torsdagen blev väldigt speciell, människor som vi kände och människor som bara passerade förbi kom in i stugvärmen och lyssnade på oss med stort intresse. Att se på dom intresserade ögonen, lyssna och svara på deras frågor gjorde att vi nästan kunde ta på den positiva energin i lokalen. För mig var detta en ny upplevelse och en ny seger! Att vara där just då och att kunna inspirera någon helt okänd person genom att berätta om vad jag upplever i min konst, det var en seger för mig!
Tillbaka i vardagen, vandrar jag vidare på slak lina och försöker hitta balansen utan att fäkta för mycket med armarna. Jag har verktygen och jag kan idag se tillbaka och bli inspirerad av Gunvors tankar och övningar i ateljén. Allt började med ”äppelblå” en äppeltavla med stearin, där jag hittade rörelsen och balansen mellan dom instängda äpplena och det blåa äpplet alldeles utanför och min skördetidstavla ”äppelsurt” som kom till när Streisand missade Arlanda och Stockholm. Båda tavlorna fanns med på utställningen.

På potatisstigen börjar växterna förbereda sig för hösten, kraftiga vindar i södra Sverige, regnområde som drar fram mot östra Svealand och inslag av snö i regnskurarna i norra Lappland, det är vad som väntar oss den närmaste tiden.
Fåglarna bygger upp sitt fettlager genom att proppa sig fulla med hagtornsbär som ligger på gräsmattan. Mördarsniglarna har åkt tillbaka till Spanien, dom syns i alla fall inte till på potatisstigen. Grodorna har grävt ner sig på någon osynlig skyddad plats, björkarna börjar byta färg och Ingrid Marie väntar på att bli nerbäddad i tidningspapper. Komposten ser ut att bli full i år också, och dom sista solrosorna kämpar för att slå ut blom. Vindruvsklasarna slår över i blått och ålandsroten slokar med huvudet. Vi skall hjälpa alla på traven lite idag, långsamt går naturen mot sin vila för att möta ett nytt liv till våren

Livet är det som pågår medan jag väntar på att bli färdig med min nästa tavla!