Nu är det över!

Nu är det över! Utställningen har tagits ner, tavlorna som blev kvar är nerpackade i bubbelplast och handdukar, keramiken har varsamt lindats in i tidningspapper och lagts ner i säkra lådor. Spotlighten har släkts och inga lampor lyser på våra konstverk längre. Lokalen är tom och mössen kan dansa på bordet, gamla stan bäddar ner sig för natten. Snart drar nästa gäng i dörrhandtagen och väggarna får nya tavlor och livet går vidare. Men jag måste ju erkänna att det känns lite avslaget efter den stora urladdningen som en utställning trots allt är. Vi var ett fantastiskt gäng som visade vår konst tillsammans under en enda vecka. Tack Maria, Anita, Monica, Eva Christina och Anita, kul att ha fått lära känna er och hoppas vi träffas i något annat sammanhang. Till er som undrar hur det gick, kan jag bara säga att det gick bra! Mitt mål var och är även fortsättningsvis att få balans i min fritid och arbetstid, men också att få balans i utgifter och intäkter i målningen. Den här gången fick jag dessutom träning i att "släppa taget", när jag sålde en målning som låg mig väldigt varmt om hjärtat.Nu tar jag sats mot nya mål och det blir garanterat en utställning i augusti!

Dagen efter!

Vernissagen är över – men utställningen fortsätter!
Redan när portarna slogs upp kl 12, så droppade det in en del gäster, och när väl dom var inne och hade fått sig var sitt glas att dricka så bara välde det in människor. Kändes nästan som om alla i gamla stan skulle på vår vernissage. Det forsade som ur en ketchupflaska! Det var alldeles fullt i lokalen och vi hann knappt ta hand om våra vänner och bekanta. Snabbt ut med mera tilltugg och glas! Blommor, chokladaskar, vinflaskor och lyckoönskningar och snart visade sig dom första röda prickarna på tavlor och keramik.
Värmen steg med volymen och sorlet i lokalen. Alla positiva omdömen, alla uppmuntrande ord, alla kramar och alla ni glada människor som kom och minglade en stund innan ni gav er ut i vinterkylan igen…ett stort TACK för att ni kom.
Vår utställning är kanon! Det känns som en bra samlingsutställning, bra blandning av olika konst. Olja, foto, stengods, collage, kroki och akvareller. Allt från ett kyligt vintrigt landskap till en varm härlig tekanna, det är bara att välja.
Vid fyratiden på eftermiddagen slog vi igen galleriet och man kunde för första gången sätta sig ner och pusta ut. Fötterna kändes som stora blyklumpar och jag var helt slut efter den här fantastiska dagen. Det kändes som ett stort crescendo! Efter alla förberedelser, målning, inramning och uppskruvade förväntningar kändes det precis som när luften försvinner ur en stor ballong och helt plötsligt är allting bara tyst och tomt.
Vi vandrade hemåt genom ett kylslaget Stockholm, andedräkten la sig som en hinna på glasögonen, jag kommer inte ihåg någonting runt omkring mig, mina tunga fötter bara gick och gick.
Idag är det dagen efter och träningsverken gjorde sig påmind så fort jag vaknade. Nu måste jag snabbt ladda om batterierna, utställningen håller på ända tills på fredag klockan 4.

Utställningar

Utställningen i Backstugan, ”Naturlikt samspel” är över, jag sålde 4 tavlor. Jättekul - att ni vill ha mina tavlor på era väggar! – Jag behöver er bekräftelse!
… Men, ibland undrar jag vad jag har gett mig in på! Framför allt just idag, - det är 140 timmar kvar till vernissagen i Stockholm! Det inkluderar 40 timmars arbetstid på mitt ordinarie jobb ca 46 timmars sömn och 4 - 5 timmars träning av olika slag. Då förstår ni att det blir 49 timmar kvar till övriga aktiviteter, bland annat till att äta, dricka och måla.
Där har ni min närmaste vecka i ett nötskal!
Jag kommer att behöva hela min verktygslåda den här veckan, ta fram allting som jag har assat och sätta en coach på axeln för att kunna ge mig in den här stora utmaningen. Nedräkningen har börjat och den går inte att avbryta för tekniskt fel! Nu gäller det att tanka och lagra energi i Gula hallen, och sedan långsamt och fokuserat ta mig mot målet. Det känns som om detta kommer att bli en ny seger över mig själv - igen!